Iso-BMI Kalkylator

BMI (standard)

-

Ange vikt och längd

kg
cm
1618.5253040

Vad är iso-BMI?

Iso-BMI (ibland skrivet "isoBMI" eller "ISO-BMI") är ett begrepp som används i två relaterade men distinkta betydelser i Sverige och internationellt. Båda försöker lösa samma grundproblem: att standard-BMI-formeln är trubbig vid ytterligheter — både hos barn och hos mycket långa eller korta vuxna.

1. Iso-BMI för barn

Den mest spridda användningen i Sverige avser åldersanpassade BMI-värden för barn. En 6-årig pojke med BMI 18 är inte på något sätt jämförbar med en 35-årig man med BMI 18 — den ena är sannolikt lätt överviktig, den andra normal. Iso-BMI översätter barnets BMI till motsvarande vuxet BMI så att tolkningen blir möjlig.

Systemet togs fram av professor Tim Cole och kollegor inom International Obesity Task Force (IOTF). Deras referensvärden, publicerade i British Medical Journal år 2000, baseras på tillväxtdata från sex länder och är idag standard i barnhälsovården i stora delar av världen. I Sverige används de av BVC, skolhälsovård och barnläkare.

Iso-BMI 25 motsvarar vuxengränsen för övervikt; iso-BMI 30 motsvarar fetma. En 10-årig flicka når iso-BMI 25 vid ett faktiskt BMI på cirka 19.9; en 16-årig pojke vid ungefär 23.9. Därmed krävs alltid ålders- och könsspecifika tabeller.

2. Iso-BMI / New BMI för vuxna

Den andra betydelsen av iso-BMI avser en justerad BMI-formel för vuxna, ibland kallad "New BMI". Formeln lanserades 2013 av Nick Trefethen, professor i numerisk analys vid Oxford University. Hans utgångspunkt var att Quetelets ursprungliga formel (vikt/längd²) från 1830-talet underskattar BMI hos korta personer och överskattar det hos långa personer.

Trefethens formel är: New BMI = 1.3 × vikt (kg) / längd (m)^2.5

Exempel: En person som är 150 cm och väger 50 kg får

En person som är 200 cm och väger 95 kg får:

Skillnaden är tydligast vid ytterligheterna av längdspektrumet. Notera dock att New BMI inte är officiellt rekommenderad av WHO eller Socialstyrelsen — den är ett akademiskt förslag som inte har fått brett genomslag i klinisk praxis. Standard-BMI används fortfarande som gällande screeningverktyg.

När ska du använda vilken variant?

Tumregel för praktisk användning:

Kalkylatorn ovan — vad visar den?

Kalkylatorn på denna sida visar standard-BMI (vikt/längd²). Detta fungerar som underlag för båda iso-BMI-tolkningarna:

Kort sagt: iso-BMI är ett samlingsnamn för flera mer nyanserade tolkningar av BMI. Standard-BMI fungerar bra för majoriteten, men för barn och för personer i längdens ytterligheter är justerade varianter mer rättvisande. För en allmän överblick, gå till BMI kalkylator.

Vanliga frågor — Iso-BMI

Vad är iso-BMI?

Iso-BMI används i två huvudsakliga betydelser. Den vanligaste syftar på åldersanpassade BMI-värden för barn — iso-BMI 25 och 30 motsvarar vuxengränserna för övervikt respektive fetma, beräknade efter barnets ålder och kön. Den andra betydelsen är en justerad BMI-formel (New BMI) som ger rättvisare värden för mycket långa och korta personer.

Vad är formeln för New BMI (justerad BMI)?

New BMI beräknas som 1.3 × vikt (kg) / längd (m)^2.5. Formeln föreslogs 2013 av Nick Trefethen, matematikprofessor i Oxford, som alternativ till Quetelets klassiska BMI-formel från 1830-talet. New BMI ger lägre värden för långa personer och något högre för korta, jämfört med standard-BMI.

När ska jag använda iso-BMI istället för standard-BMI?

Iso-BMI (för barn) ska användas för alla personer mellan 2 och 18 år. Den justerade vuxenformeln kan användas om du är mycket lång (över 190 cm) eller kort (under 150 cm), eftersom standard-BMI där ger mer missvisande resultat. För de flesta vuxna mellan 150 och 190 cm fungerar standard-BMI väl.

Skiljer sig iso-BMI mellan flickor och pojkar?

Ja. Iso-BMI-tabeller är alltid uppdelade efter kön eftersom flickor och pojkar har olika kroppssammansättning och mognadstakt. Vid 10 års ålder motsvarar iso-BMI 25 ett verkligt BMI på cirka 19.9 för flickor och 19.6 för pojkar. Skillnaden ökar under puberteten.

Vem utvecklade iso-BMI?

Iso-BMI för barn togs fram av professor Tim Cole och kollegor från International Obesity Task Force (IOTF). Deras referensvärden publicerades i BMJ 2000 och baseras på data från sex länder. Systemet används i hela Sverige, bland annat av BVC och skolhälsovården.